.

jag har aldrig tyckts mig erkänna att jag varit sjuk. men erik försöker förklara för mig att jag verkligen var sjuk. jag antar att han är den enda som förstår det och upplevt mitt fruktansvärda vansinne. nåväl. något jag skrev när jag var som "sjukast". när jag höll på att tappa allt förstånd (för skrivandet)... antagligen....

skrift kan vara den mest egoistiska sysselsättningen. när vi alla bara är traumatiserade barn som vill bli älskade och accepterade för de vi är.
alla som påstår att författare är osjälviska är lögnare eller totalt jävla dumma i huvudet. att skriva är en av de mest egoistiska sysselsättningarna. jag kan inte skriva idag och jag vet inte varför. alla som skriver är dumma i huvudet, egoister, melankoliheroinister och ett gäng äckliga jävla hycklare. visst är de givmilda men allt de vill är att ge ut sig själva. de är alla så jävla förlorade i sin fasad och spegelbild, jävla hopplösa drömmare som tror att de ska frälsa världen och bli något. de är narcissister och psykopater allihopa. kanske inte journalister, de är massmedias slavar. de är media och de är sina egna jävla slavar som antingen knullar regeringen eller låter regeringen knulla dem. och så ska vi civila monster gåra jävla massan tro på vad de säger. och så blir vi besvikna över att någon berättar eller inte berättar sanningen när vi låter media knullar oss och stoppar fingrarna i halsen så fort vi blir osäkra på vår självkontroll. jag visste att jag inte kunde bli journalist för inom mig finns det en vetenskap och ett medvetet vansinne. jag visste att jag aldrig skulle nå ut till ett folk när jag ständigt söker efter mig själv.
författare är horor. de sliter ut en del av sig själva och låter andra betala för den i pengar och kalla den sitt.

att jag skriver dett idag betyder att jag fortfarande lever och föddes. trots alla domedagsprofetior. och att jag överlevt allat sedan min födsel är ett mirakel i sig. så vad jag vill komma till i denna sinnestämningen är att författare eller inte vi älskar oss själva innerligt, ibland halvhjärtat men vi gör det. annars hade vi fyllts med självhat och dödat oss själva.. och det lyser för mig hur stark jag egentligen är när jag har lurat döden så många gånger. och jag har försökt intala mig själv att jag hellre vill dö och jag har nästan låtit andra påverka mina livsfrågor. låtit andra tära på min existens och känna mig ovärdig mitt eget liv. beviset på självdödare ligger begravt under oss och tas inte upp till vårat gräs och samhälle. har de inte dödar sig själva så har de låtit andra göra det eller fallit offer för självhatare och rika människor som bara blir fetare och fetare. ändå fortsätter vi att peta fingrarna i halsen och vomerar. vi kallar det självkontroll och självförakt.
men vad fan vet vi om det?

har försökt tyda texten så gott jag kunnat. det är skrivet en sömnlös natt när jag var hög på olika lugnande och min skrivstil var inte särskilt tydlig och felstavar gör jag i vaket tillstånd... såå.. jag kanske aldrig vet vad jag menade vad jag skrev men jag glömmer aldrig vad jag kände....

hoj hoj hoj.. nu känner jag mig lite friskare från förkylningen och det där givetvis så idag ska jag ta en lååååång promenad och sedan ska jag åka ut till pappsen! barta lite yrsel.. men det är nog vädret.  fred