.

varför börjar vi en måndag med redovisning? jag ska visa min talang för att kallsvettas och stamma samtidigt. 
hoppa över den falska medömkan från lärare och kanske försöka ändå.

här är i alla fall en bild på ett roslagsfår dom är fina.

en bagge med fina horn.

eftersom att mitt förra veckans blogginlägg var en aning deppigt tänkte jag göra rätt för mig.
igår var en sån där bra söndag.
vi gick upp tidigt, åt frukost.. jag somnade om en liten stund. vi köpte nya lakan och handdukar...
under kvällen mös fabian med sin folköl och jag med min varma koppen. MMMMMM.
imorse när vi satt på bussen fantiserade vi om att åka till bromma flygplats och ta en sista minuten..
men så kom vi på att vi ändå skulle sakna vårat lilla hus.
det tycker jag är mysigt.
NEJ! nu ska jag gå och studera ekologi så att jag kan bli en riktig människa. naturbruk var nog ändå min grej.
och jag har kommit på de djuren jag antagligen vill rikta mig in på.. det måste vara svenska lantdjur, eller kanske lantdjur överhuvudtaget. de djur som fortfarande består efter så många år. som till exempel roslagsfåren som vi har här i djurhuset. man har hittat deras dna i vikingasegel. alltså dess ull. japp. en vetenskap rikare.! TATA

det är verkligen svårt att uppdatera något här. vi har ännu inte skaffat något internet hemma i stugan och passar bara på när jag är i skolan. nu har jag lite tid över efter att ha försökt ta igen förra veckans försummade tid i pencilin dvalor och dess våld. så illa var det inte men jag har en tedens för att vara lite dramatisk och överdriven när det gäller allt.. som inte är så viktigt.
skolan fortsätter vara intressant och påminner mig varje dag om hur omlöjlig jag är med att komma överens med mig själv om mitt bristande självförtroende. eller kanske min presentationsångest och hetsen över att jag hela tiden måsta vara bäst. även om det inte alls är viktigt för mig och jag har inte svårt för att beundra andras talanger, för jag hittar så mycket bra saker hos mig själv emellanåt. urs, jag är så egoistiskt att jag skulle kunna kyssa min egen spegelbild och dra alla över en linje.
men jag behöver verkligen avreagera mig och det är just de jag gör. just nu.
jag får tillräckligt med beröm av fabian för att orka gå upp på morgonen, men när jag väl kommer till skolan efter en motsträvig bussresa känner jag mig redan så liten igen.
ja, det har verkligen varit en konstig dag hitills. det har varit fuktigt och molningt... och.. urs.. det är bara att fortsätta andas.
hur som helst har jag äntligen kommit till ro för att kunna börja skriva på min bok. någon dag snart när jag får tid över ska jag lämna ett smakprov här.
det känns som att det är just den här tiden jag har väntat på för att kunna börja.
jag har liksom befriat mitt sinne.
fan vad tiden går. jag måste springa iväg, en ny lektion börjar om en kvart.. ska hinna gosa lite med fåren.
tack för mig. puss o kram. stryk o obehag!