chains .
biverkning: omotiverad glädje. (att bli glad över något utan direkt anledning)
kan det verkligen vara så? att man petar i sig något tillräckligt länge och så får själen andrum och omotiverad lycka?
jag har ju varit här förut men nu känns det på riktigt.. känner mig lättad. efter att en sådan lång tid varit desperat och envis så känner jag mig så lättad... jag har alltid varit skeptisk till ångestdämpande/antidepressiva preparat. har under mina tidigare erfarenheter inte haft en sund relation till vad än en läkare skrev ut. jag var för ung, ovetande, nonchalant och obrydd. jag levde för dagen, oerhört destruktivt. sa dom ta två tog jag fyra. nu ber dom mig att ta en och jag har under lång tid hellre sytt igen munnen med en rostig spik och fisklina.
men nu förstår jag äntligen varför. jag har gått under så lång tid utan att känna igen mig själv.. men nu är jag tillbaka. det går långsamt.. ibland blir jag för ivrig och nästan arg.. men det finns ord som smattrar i min hjärna som när erik talade om för mig att natten är som mörkast innan gryningen.. och jag vet att det låter jävligt ostigt men jag kan äntligen se strålar sticka upp bakom den oändliga horisonten.. det tog några år men nu när jag är så nära så spelar det ingen roll längre... nu finns det bara några saker att bearbeta.. är glad för att en del av min hjärna kommer att kunna läka och bli sitt fysiska och psykiska jag igen.. tack och lov!
i övrigt så har det varit en mysig dag.. erik, mimmi kom på besök (fastän jag var lite avdomnad så uppskattar jag alltid hennes närvaro, oavsett humör), hundar och så var svärmor här med en blomma! <3
erik är i trollhättan idag/ikväll. hans hemkomst är okänd för mig för tillfället.. vilket ger mig mer tid till hans 20årspresent.. och så ska jag ner till nya konsthandeln KONSTigt som öppnat på andra lång och införskaffa mig lite material för framtiden. må väl och all kärlek.
kan det verkligen vara så? att man petar i sig något tillräckligt länge och så får själen andrum och omotiverad lycka?
jag har ju varit här förut men nu känns det på riktigt.. känner mig lättad. efter att en sådan lång tid varit desperat och envis så känner jag mig så lättad... jag har alltid varit skeptisk till ångestdämpande/antidepressiva preparat. har under mina tidigare erfarenheter inte haft en sund relation till vad än en läkare skrev ut. jag var för ung, ovetande, nonchalant och obrydd. jag levde för dagen, oerhört destruktivt. sa dom ta två tog jag fyra. nu ber dom mig att ta en och jag har under lång tid hellre sytt igen munnen med en rostig spik och fisklina.
men nu förstår jag äntligen varför. jag har gått under så lång tid utan att känna igen mig själv.. men nu är jag tillbaka. det går långsamt.. ibland blir jag för ivrig och nästan arg.. men det finns ord som smattrar i min hjärna som när erik talade om för mig att natten är som mörkast innan gryningen.. och jag vet att det låter jävligt ostigt men jag kan äntligen se strålar sticka upp bakom den oändliga horisonten.. det tog några år men nu när jag är så nära så spelar det ingen roll längre... nu finns det bara några saker att bearbeta.. är glad för att en del av min hjärna kommer att kunna läka och bli sitt fysiska och psykiska jag igen.. tack och lov!
i övrigt så har det varit en mysig dag.. erik, mimmi kom på besök (fastän jag var lite avdomnad så uppskattar jag alltid hennes närvaro, oavsett humör), hundar och så var svärmor här med en blomma! <3
erik är i trollhättan idag/ikväll. hans hemkomst är okänd för mig för tillfället.. vilket ger mig mer tid till hans 20årspresent.. och så ska jag ner till nya konsthandeln KONSTigt som öppnat på andra lång och införskaffa mig lite material för framtiden. må väl och all kärlek.
Kommentarer
Trackback