.

men.... ibland känner jag bara att jag vill trycka på reset. jag vill inte vara ett ovetande spädbarn.. men ibland vill jag bara börja om... väga 39 kg igen och börja om.. känner inte just nu att jag fick ut något för de där sex kilorna sedan... jag lät bara bitar falla av min kropp på göteborg gator... krig efter krig... jag ser granatsplitter över alla dessa gator... det är inte i närheten av vad jag lämnade det.. och jag är inte i närheten av vem jag var när jag och den personen jag lämnade.... jag behöve bara ett ny miljö.. enklare kan jag inte uttrycka mig... för tre år sedan behövde jag bara en ny miljö.. jag hade slingrat mig fast vid olika personer, fester och situationer som jag bara inte kunde ta mig ur. jag hade förpestat stan och mig själv.... totalt glömt bort vilka mina vänner var och vem jag själv var... jag behövde bara en ny plats att andas ut på.. och den sabbade jag ju.. med jävligt mycket ostil.. stannade kvar ett tag till.. mer sagt ofrivilligt men jag tror det behövdes. men jag vet verkligen inte..
vad som än har hänt och hände...... oavsett imperfekt så är jag tillbaka i göteborg och inser.. att jag glömde aldrig vem jag var och vilka som var mina vänner.. jag var bara så rädd att jag hade förstört allt att jag reste.. jag var svag och manipulerad. erkänner att jag var och blev det och det är en erfarenhet jag SENT glömmer.
jag undrar bara hur jag lyckades bli så svag och lurad... för det kändes som om jag om någon visste var det innebar.. efter att ha gått terapi för att i princip sluta manipulera folk.. frivilligt.. men det tog ett tag innan jag blev medveten om det... ändå var det mer än vad jag visste! och varför jag just ibland vill trycka på reset är för att jag vet verkligen inte vad jag har lärt mig av denna erfarenhet? att jag nu vet vilka mina vänner är och känner av falska person på flera mils avstånd? jag önska bara ibland att jag inte visste något om någon och att jag inte gjort det jag gjort och är den jag är... och att alla andra inte är de dem är för de är ändå bara hycklare, lögnare och människor. okej? OEKJ?
jag är i en väldigt konstig period i mitt liv nu.. i ett väldigt främmande kapitel... alldeles för självmedveten och kritisk till andras existens... och det är en period... det är tillfälligt.. kanske lite för egocentrisk... men det är också bara tillfälligt... egocentrisk är vad jag i andra fall vill kalla osäker.. men jag känner mig inte osäker.. bara missförstådd.

åhhhhhhhhhh. XOXO forever alone