.

trötta tankar spirar runt i luften och jag kan inte hålla andan. även om jag har näsan i vädret och alla mina självmedvetna tankar visar sig vara sanning gör jag ändå allt vad jag kan för att ställa mig framför mina fördomar. jag tillåter alltid min omgivning vara just den det är och trivs jag inte förstår jag min uppgift i situationen och accepterar eller byter miljö eller personer. jag försöker att inte ta allt på allvar och ignorerar oftast mina lustar eller andra djuriska instinkter för att själen i mig är en tyngre vikt och att vi föds med empati är inte för inget. så vi kan känna ilska, besvikelse, hunger eller andra djuriska saker vi föds med, men kraften vi använder för att hantera allt det är av något helt annat. så vi ska inte underskatta oss själva. för vi är värda mer och förtjänar mer och vi orkar alla löpa längre än vad vi tror. imorgon bär vi av med julkappar mot trollhättan. och på något sätt fick det mig att inse hur bra jag har det. jag har en fantastisk partner, han är mer än pojkvän, bästa vän och sambo. han är mer än vad universum kan ge mig. känns som att han är den enda som kan göra mig mätt. jag har ett hem, inkomst, redig jävla sparkonto (allt sånt vi ska vara tacksamma för i landet lagom). drömmar jag vet att jag är kapabel till att uppfylla. fantastisk familj och extrafamilj (svärmor, svärfar, svåger, svägerska, deras respektive och släktingar osv) oändligt fina människor. jag har mimmi, felicia, rasmus, Isabelle, albin och vera. och jag är så glad över att jag fick tillbaka mina michaelor.. och jag är glad över att jag fick lära känna anton och anni detta året. glad över att jag fick kontakt med tess igen.. personer som värmer mitt hjärta helt enkelt. personer jag alltid kommer acceptera och bry mig om oavsett imperfekt och vad de kommer att göra. nu ska jag ta min tacksamhet och kärlek och slänga den kring halsen på erik. peace and love