.

vad är det för meningen med att ge igen, rata och kippa efter hemlig uppmärksamhet? onödigt att prata om värdsliga saker som andras utseende och hur man själv anser att en person ska vara. vad är det för unik talang man anser sig själv ha? klart alla redan gör allt detta och behöver inte få det bekräftat av någon annan när det är en ointressant egenskap. jag har ännu en gång fullständigt tröttnat på allmänhetens tankar.. simpelt.. simpla.. en av mina hemligheter är att jag vet och är medveten om att jag är någon, en riktig själ, rik på självkänsla och kraft. jag kan duscha av mig vad som helst och jag kan springa till vagnen på morgonen som om dagen innan aldrig inträffade, jag skulle kunna be någon dra åt helvete och sova som en ängel. för jag vet att jag aldrig skulle göra det utan vidare. och vi alla anser olika om vad man har för rättigheter att beordra någon annan att besöka pest, pina och psykisk smärta. vem förtjänar det? men ibland när jag helt fridfullt traskar över trädrötter i skogen och luktar på björkar och tallar fällda av nattens storm så spekulerar jag i de nyttiga med att finna sig på platsen helvetet. vi har alla också olika definitioner och åsikter om vad ett helvete innebär... det är ju faktiskt bara en verbal tolkning på något mycket smärtsammare. fri tolkning, jag tror man kan behöva fara igenom en tyngre helvetesperiod där man ifrågasätter all tidig livsvilja och kraft för att bli mottaglig och mänsklig igen. för att få tillbaka sin förlorade själ som man söker efter bland olika dieter, personligheter, ansikten, tomma flaskor och konstiga miljöer. om det här är helvetet så är det jag som brinner. brinner något oövervinneligt. och ibland vill jag bara vara en liten fjäder som följer vinden... och ibland är jag en liten myra i förstora skor som försöker ta mig an världen.. men jag tillåter mig själv. för jag vet att i vilken form jag än befinner mig i så är min skepnad ingenting jämfört med drivkraften i dess skal. fred