annan stad bara för ikväll
oprovocerad smärta. det finns och jag har känt den. jag lärde känna den och jämföra den efter att jag hanterat äkta smärta skapad av något verkligt. allt annat är känslospöken och katastroftankar. hur kan man då kalla det oprovocerat? när ens tankar är provocerade? självprovocerad smärta? vilket vansinne. ska aldrig mer göra mig själv illa med mening. jag ska absolut sluta hata mig själv på grund av andras handlingar som jag är och varit maktlös över. jag ska verkligen grundligen på riktigt börja använda mig av mitt självförtroende av kärlek och stål. och lägga mer tid och omsorg med dem jag älskar och de som aldrig tvivlade på mig. sorg är en vansinnig känsla men också tillräckligt viktig för att vi ska minnas glädjen innan förlusten.
Kommentarer
Trackback