.

är ute på landet... ligger i sängen och samlar tankar... det är så lätt att föra blogg, vika ut sig själv och sina inre tankar och känslor nu för tiden.. så lätt att såra andra med en statusuppdatering, ett blogginlägg eller ett felskickat sms. så lätt att vara feg också. så svårt att komma ut med vad det egentligen är man faktiskt menar. det är ju en hel personlighet att vara kryptiskt. det är så lätt att missförstå och bli missförstådd. man får inte ta sig själv på så jävla mycket allvar.. speciellt inte andra! alla är så olika. rädda för konflikter och gömmer sig bakom meningar... är det därför man för blogg? för att försöka förklara sig? när
det man egentligen gör är att sitta hemma och lipa över något man ångrar? inte jag. inte jag. min rygg är så jävla sträckt. jag blir så lätt smickrad över små saker. jag har så lätt för att inte bry mig. så lätt för att inte bli provocerad... för det enda jag tänker på varje kväll innan jag somnar är mina egna drömmar och mål.. vad jag kan åstadkomma... mina nära, kära och hundarna självklart. men jag känner inte ett behov längre av att vara viktig, tillfredsställa, tillfredsställd, säga ja, le, skratta, kunna, göra, vara, prata, handla, äta eller hinna. jag är bara helt pantad på mediciner och lutar mig tillbaka i mina vattniga ögon. dricker grönt te och rycker på axlarna. om jag ändå ska förklara mig... så blir det inte enklare än så just nu. jag håller mig undan från alkohol, gräs och annan olaglig drog.. släcker min törst med vatten och går hellre till gymmet istället för sociala tillställningar. som shins nu.
ett bra band men fan vad jag hatar att vistas på konserter, krogar och språvagnar/tunnelbanor.. jag vill ju bara ut i skogen och känna hur solen flimmrar mellan grenarna... jag vill ju leva ensam med mina tysta lugna djur på en gård i södra europa... pula runt barfota och sjasa bort hönsen från mina lökodlingar.. ja... tips på när man börjar känna att man bryr sig för mycket om något onödigt så är planet earth ett väldigt bra program... det liksom sparkar skiten ut hemska barndomsminnen... tro mig, jag vill ha era löjliga vardagsproblem. jag önska att det värsta som hänt mig var mina föräldrars skilsmässa och att min kille var otrogen... om jag fick välja antingen eller liksom... så tro inte att jag präglas av andras misstag eller val. för jag önska att jag kunde känna det ni kände. så när jag för blogg om skitlivs-saker så är det ju bara ett skämt i jämförelse med det riktiga livet och dom verkliga krigen. att skriva blogg har inget med andras liv eller misstag att göra... för... JAG BRYR MIG INTE