.

en sak i taget verkligen idag. har lyckats röra om i stian och putsat micron. druckit alldeles för lite vatten och badat i naturell soygurt, kanel och pumpakärnor... det är ändå lustigt hur vi försöker ersätta mejeriprodukter? hitta något som smakar och ser ut som det man valt bort? hälsans kök producerar vegetarisk falukorv.. hallå! haha. så skämtsamt.. får mig att vilja äta grönsaker, bär och frukt för resten av mitt liv.. men jag anpassar mig.. efter erik.. för det mesta äter jag ju inte det han stoppar i kundkorgen... vilket är lite jobbigt.. jag vill ju inte att han ska äta falukorv liksom. det är vidrigt, ohälsosamt, dåligt för miljön och framför ALLT så är det ett dött djur som inte haft något värdigt liv att ens tala om. vilket leder mig till min fiskkonsumtion.. jag äter fisk/skaldjur kanske max en gång i veckan.. känns lätt som att jag kan skippa det nu.. jag äter ju inte pasta, bröd, ris, potatis, bulgur eller couscous eller all denna konstiga bukfyllnad.. och jag saknar det verkligen inte! jag borde skippa alla mejeriwannabeprodukter också... men å andra sidan är ju annis mandelmjölk så goooood till dinkelflingor och banan.. jaja. jag jobbat på att få erik att låta bli all dålig mat.. men han är lite för lat tyvärr... och jag som mår fruktansvärt dåligt i snitt 3 dagar i veckan (cut cut) orkar inte laga mat och fixa varje dag. vilket leder mig till mitt pillerknaprande.. läkemedelsindustrin är helt åt helvete, det finns en bok och säkert miljarder dokumentärer av detta. jag har väntat på vård på en av göteborgs bättre psykiatriska kliniker i snart ett år och det enda jag fått under tiden är fler och olika piller för att hindra mig själv från att ta livet av mig.. och just det, jag har blivit erbjuden en sängplats på östras psyk eller en mer permanent boendeform på ett riktigt mentalsjukhus.. ibland undrar jag bara om jag borde tacka ja så jag verkligen kunde leva ut den galenskapen som finns i min själ och det tysta barnet i mig som vill ut och skrika, spotta och pissa på hela världen. eller så borde jag bara göra det jag funderar på tio gånger om dagen.. eller bara fortsätta gå till gymmet och kräkas upp min mat... någon dag lär det ju brista.. men något som stör mig så sjukt är hur mycket jag än nyper mig i låren, bråkar och hur jävla frustrerad jag än blir så kan jag inte klämma ur en tår från mina torra kanaler under ögonlocken.. jag och erik har som alla par trubbel i paradiset emellanåt även om ingen skulle tro det.. i alla fall. jag kan inte lipa över det. jag KAN inte gråta.. inte på riktigt.. ni vet när det kommer tårar och man känner något.. vill hugga mig själv i hjärtat bara för att hamna i ett chocktillstånd som får mig att gråta.. så många simpla alternativ har rusat genom mina tankar men kampen över dem är något annat just nu. jag ångrar inte att jag ännu en gång valde medicinering.. även om jag känner mig jävligt ensam och kan inte komma åt mina känslor och tankar som jag vill.. men när jag inte klarade av att gå utanför dörren i 6 mån och en viktnedgång på 8 kilo på två veckor så var det liksom inget annat alternativ. men någon dag ska jag bli fri. någon dag ska jag överkomma biopolära sjukdomar och självmordstankar.. svart humor, skadeglädje och viljan att göra andra genuint illa.. någon dag kommer mina tanka landa på rätt plats.. i hjärtat.. och även om det aldrig kommer inträffa så måste jag ju leva på hoppet.. om jag skulle få ett besked idag om att jag måste äta lithium för resten av mitt liv hade jag sagt nej. ska till läkare nummer 4329236379596 på måndag för lite nya prover... vi får se då.. kan de inte bara slita ut en del av min hjärna och sätta dit en annan?