.

Jag tycker gungstolar är obekväma och opålitliga men här sitter jag i en ändå. Det är svårt och oerhört tråkigt att vara för bekväm. Jag behöver utmaningar ibland. Om det ens är att behöva sätta sig i en gungstol. Vi har det bra här ute på landet och det är skönt att samla tankar och kraft. Det har ju varit lite upp och ner, fasader och känsomässiga stormar. Äta eller inte äta. Men det är ju sån jag är. Det är ju så det är här i livet. Det kan man inte stänga ute eller vara rädd för. Det är underbart! Alla är välkomna att behandla mig som de vill, tolka mig som de vill och rata mig.. Liksom, vad gör det? Finns inget värde i att lägga energi på det. Man får lite perspektiv på tillvaron. Mår bra. Oui! Mina goda vänner och mitt goda jag är ju bevarat här i mitt lilla ologiska hjärta ändå.. På en varm liten plats med havsvågor och kvittrande fåglar. Doften av hav och söta blommor. Hopp och slitet hår... Doft av fysisk värme och glansiga ögon... Papper, pennor, planer, drömmar, minnen och kärlek. Jag är en liten storm, jag vet det. Opålitlig och full i fan.. Tröttsam och självmedveten.. Lättläst och kräsen.. Målar gränser över andra.. Men liksom känner man inte mig så kommer man aldrig förstå... Men det är med kärlek, Värme och omtanke som jag stänger ut andra.. Det är det... Jag är ju en god och söt rar ren glad och impulsiv person.. Jag har inga tunga resväskor... Bara minnen och kraft. Och vill man inte lära känna mig så är det okej.. För jag vet att det är komplicerat.. Ha nu en fin påsk mina raringar. Jag har ett litet bo i hjärtat för er alla.. Men viktigast av allt är att ni tar hand om er själva och varandra.