allt det här. allt är här.
tänk om jag ville bli överviktig? skulle det vara fysiskt möjligt för mig undrar jag. om jag trycker i mig en pizza mår jag fysikt dåligt i flera dagar efteråt eller ett kg godis. jag blir fett och socker bakfull i minst tre dagar. för att inte tala om den psykiska baksmällan!
jag tycker i och för sig att jag väger för mycket när jag väger 48 kg. var förbi gymmet idag och ställde mig på deras våg, 44,5 kg. wohooowww?? vet faktiskt inte. jag känner mig inte som 44 kg. förra sommaren vägd jag som minst 41 kg och det lustiga var att enligt mig själv åt jag som en häst. backade inte undan för sesamkakor eller chips. då bodde vi mitt i stan också, så det var ju bara att gå ut för porten så stod ett 7-eleven där klockan ett på natten om man så önska... om man var uttråkad och inte kunde somna. försöker inbilla mig själv att det är muskler jag fått sedan dess. euu. vill ändra tankemönster men jag vill också tappa hungern. har just ätit 4 råriskakor med endast gurka på, ca 140 kalorier men ändå har jag sjuka skuldkänslor över det för det innebär att jag ätit 900 kalorier idag.. och jag har varit ute på raska promenader i tre timmar. städat, tvättat, rensat ut garderoben och hushållit. ändå vill jag bara höra från någon att det är okej, du kommer gå ned i vikt fastän du åt mer än vad du skulle. istället för den inre rösten som skriker åt mig att gå ut och springa! gå till gymmet tjockis! du kommer alltid vara fet! när du väl äter igen kommer du bli fetare än vad du någonsin varit!
jag vet ju att det inte är sunt. JAG VET DET. jag känner mig så jävla dum i huvudet som låter mig själv fastna i detta. i övrigt så tycker jag inte att någon behöver vara orolig över mig för jag ÄTER. det gör jag. jag ÄTER. jag mår fint. jag har bara ett ton hjärnspöken och de är besatta av mat och synliga revben. det går fullständigt emot allt jag står för! allt det här med att älska sig själv, varandra och se ut som vi gör och är födda. ytligheten som jag fan inte tål! och så ligger jag här och kollar thinspo-bilder som en 14-åring kollar porr!
jag hoppades ändå på eufori när jag såg att vågen stod på 44,5 kg och då har jag ändå mens just nu och då brukar jag gå upp 2 kg. men jag kände inget! det var liksom bara. JAHA... fetto. mer kan du gå ner. jag måste vara ärlig men jag är inte orolig och det bör inte heller ni vara. för jag vet vad jag gör. även om det inte verkar så så älskar jag mig själv väldigt mycket och har respekt för mig själv. jag tycker mitt välmående är viktigt för det gör att jag kan vara en bättre människa för min familj och de jag älskar. det känns bara som att detta kommer att blåsa omkull väldigt snart, jag måste bara få älta lite i det. testa och känna efter. för att en dag upptäcka att jag inte bryr mig, att det inte spelar någon roll... liksom var tog alla mina andra intressen vägen?
jag tycker i och för sig att jag väger för mycket när jag väger 48 kg. var förbi gymmet idag och ställde mig på deras våg, 44,5 kg. wohooowww?? vet faktiskt inte. jag känner mig inte som 44 kg. förra sommaren vägd jag som minst 41 kg och det lustiga var att enligt mig själv åt jag som en häst. backade inte undan för sesamkakor eller chips. då bodde vi mitt i stan också, så det var ju bara att gå ut för porten så stod ett 7-eleven där klockan ett på natten om man så önska... om man var uttråkad och inte kunde somna. försöker inbilla mig själv att det är muskler jag fått sedan dess. euu. vill ändra tankemönster men jag vill också tappa hungern. har just ätit 4 råriskakor med endast gurka på, ca 140 kalorier men ändå har jag sjuka skuldkänslor över det för det innebär att jag ätit 900 kalorier idag.. och jag har varit ute på raska promenader i tre timmar. städat, tvättat, rensat ut garderoben och hushållit. ändå vill jag bara höra från någon att det är okej, du kommer gå ned i vikt fastän du åt mer än vad du skulle. istället för den inre rösten som skriker åt mig att gå ut och springa! gå till gymmet tjockis! du kommer alltid vara fet! när du väl äter igen kommer du bli fetare än vad du någonsin varit!
jag vet ju att det inte är sunt. JAG VET DET. jag känner mig så jävla dum i huvudet som låter mig själv fastna i detta. i övrigt så tycker jag inte att någon behöver vara orolig över mig för jag ÄTER. det gör jag. jag ÄTER. jag mår fint. jag har bara ett ton hjärnspöken och de är besatta av mat och synliga revben. det går fullständigt emot allt jag står för! allt det här med att älska sig själv, varandra och se ut som vi gör och är födda. ytligheten som jag fan inte tål! och så ligger jag här och kollar thinspo-bilder som en 14-åring kollar porr!
jag hoppades ändå på eufori när jag såg att vågen stod på 44,5 kg och då har jag ändå mens just nu och då brukar jag gå upp 2 kg. men jag kände inget! det var liksom bara. JAHA... fetto. mer kan du gå ner. jag måste vara ärlig men jag är inte orolig och det bör inte heller ni vara. för jag vet vad jag gör. även om det inte verkar så så älskar jag mig själv väldigt mycket och har respekt för mig själv. jag tycker mitt välmående är viktigt för det gör att jag kan vara en bättre människa för min familj och de jag älskar. det känns bara som att detta kommer att blåsa omkull väldigt snart, jag måste bara få älta lite i det. testa och känna efter. för att en dag upptäcka att jag inte bryr mig, att det inte spelar någon roll... liksom var tog alla mina andra intressen vägen?
Kommentarer
Trackback
