.

jag är den som får ångest över att ha unnat mig en skål med yoghurt och müsli. försöker trösta mig med att jag cyklat, promenerat och tränat som en galning. müslin var en sockerfri på quinoa och det var ju naturell soygurt. ändå gör det jätte ont i hjärnan. just för att jag vet att jag inte har orka nu klockan nio på kvällen att göra mig av med det. ÅH!!!! det får bli en timma cykel imorgon eller rejäl springrunda. men å andra sidan så spelar det inte roll vad jag kommer att göra åt det. det är fortfarande så sjukt jävla jobbigt!! fan. finns det någon stans man kan få kontakt med de som kommit över sina ätstörningar? jag orkar nästan inte längre med den sjuka skammen och de sjuka tankarna kring mat. jag mår du bra i övrigt och jag mår ju så bra av att träna. det enda som gör mig deppig just nu är mat. äta eller inte äta.. äta.. mat.. mat.. hatar mat. mat gör att jag hatar mig själv. hatar när jag hamnar situationer då folk inte heller förstår. när jag säger att jag inte är hungrig eller väljer att äta något annat än vad som bjuds på så betyder det inte att jag inte vill ha det alla andra äter. det betyder att jag inte kan hantera ångesten och självhatet efteråt. det handlar om siffror på vågen... siffrorna på måttbanden.. mitt gäddhäng, stora lår och magen som viker sig över alla plagg. den enda gången på dagen jag inte tänker på mat eller kalorier är när jag rotar runt i skogen med hundarna, då är det bara det. sedan så mat i samband med de jag känner mig bekväm med fungerar.. jag kan oftast äta men mår ändå jätte dåligt över det flera dagar efteråt. blir så trött. jag vill INTE ha dessa tankar. samtidigt som att jag inte vill känna ett behov av mat. ibland tror jag att hungern ska upphöra men den gör aldrig det? det behöver nödvändigtvis inte vara hungerns på mat. vad är det jag väntar på ska hända? om någon haft ätstörningar de kommit över. SNÄLLA, kontakta mig för tips och råd.. nu ska jag sova.




FET