.

jag har svårt att få kontakt med tankar och känslor just nu.

det är grått. ni vet, när man frustrerat försöker åstadkomma något på den nakna målarduken genom att måla över med alla färger man har på paletten... slutresultat, en grå nyans som inte säger något.

i spegelbilden reflekterar tomma ögon och en själ som behöver sova.
jag vill tända ett ljus i mina svarta pupiller. iris vill klättra ut och känna solens värme. allting är suddigt. det är som en hinna runt huvudet och ett lås för själen. solen har vänt ryggen till och ögat når inte stjärnornas ljus i den här ändlösa natten. om månen var mitt sista hopp så skulle jag tänja ut varje sena för att försöka nå den.

det är enkelt att tala oklart och vara suddig när allting känns overkligt. det är enkelt att låssas när ingenting känns på riktigt.
det är bara enkla utvägar medan man väntar på att locket för himlen ska lyftas av ens inre värme som för tillfället går på sparlåga.


jag vill åka här ifrån.
jag vill berätta allt.
jag vill att den oändliga smärtan i huvudet ska upphöra.
jag vill ha ljuset.