.

har skrivit sedan klockan åtta, vad jag kallar kontorsarbete. regnet knastrar och det har varit en lååång dag. ska upp klockan sex i morgon och träna... yepp. lika bra att snucka ner under täcket och drömma om poliser som plockar bär... bär som skyddar världen från brott och orättvisor. soldater som badar i fontäner och vatten som rensar ut alla vapen. politiker som ber till solen och solen som styr våra rutiner och liv. äpplen som fotograferas och äter tjejer i storlek zero. baksug i fettsugningar och skor som tar av sig fötter. pälskappor som sliter av sig människor och smycken som bara vill vara sig själva utan att sluta upp som någons prydnad på nakna halsar. blåmärken som överlever koagulering och flyter tillbaka in i venerna. moln som blir till sina rätta jag och faller ner över oss när vi är som olyckligast. helvetet som fryser till is när vi behöver värme. en kannibal som festar på ett människolik men upptäcker att där fattas ett hjärta. en hjärna sutan balk. organ utan muskler och fingrar utan senor. ögonens gift sprider sig som en tsunami när vi kommunicerar och jag rättar till mina ögonbryn. cancer är något som inte lever i symbios med sin värld. äter, växer, förpestar och dör. låter det bekant för er mina cellvänner? vi är jordens celler och vi kan uppenbarligen inte leva i symbios och när vi dör så dör vi. är det inte en lättnad att inte få stanna och ta del av vår undergång? men ändå veta att vi haft ett finger i allt... evakuering.