.

har bakat ned mig i fotöljen med ett glas vatten och datorn framför mig. kollar in tapeter och tar mått av olika delar i lägenheten. i helgen planerar jag att bygga lite möbler till balkongen, i veckan ska jag kolla tapeter och någon av dessa dagar ska jag klämma in ett litet ikeabesök. i väntan på att detta förstahanskontraktet ska gå igenom, ska absolut slita mer för det nu. jag är så sugen på att inreda och göra denna unika takvåning till vårat krypin. det är påfrestande att bo i andra hand på så sätt att det liksom aldrig blir ens eget hem. jag vill kunna tapetsera, snacka med hyresvärden och dricka kaffe med mina pensionärsgrannar. inte för att jag inte redan hänger med pensionärerna i kortedala men ni kanske förstår ändå.
för snart blir vi en riktigt familj! enligt mig då. 
sitter med ett halsband och påskrivna adoptionspapper i knät. lika bra att förbereda alla för den långa planerade processen som numera är färdig och verklig. 17 juli åker vi till karlstad och hämtar hem zita 1,5 år. 
en staffblandning och föredetta hemlös hund från irland. funnen i en "cementcell" som det beskrivs, där hon uppskattats suttit i månader utan fysisk hantering. hon måste ha ett varmt hjärta och bara känt av det goda i mänskligheten för hon har inte under sin resa till sverige tvekat ett dugg på människans hand och andra individer. hon följer lydigt och stolt med på allt. cykeln, bilen, bussen, skogen och är glad bara över att få vara med... hon älskar alla människor och djur. en sådan liten kämpe att jag blir rörd och stolt fastän hon inte flyttat in ännu. även om hon enligt papper och försäkringar är vår familjemedlem. så som det fungerar i sverige alltså. 
jag säger detta innan alla tappar hakan eller åmar sig i ängslighet... eller skräck. 
detta kan omöjligt ha kommit som en nyhet för någon som känner mig. jag har liksom bara väntat på att bli frisk, kry, trygg och rätt person... jag har ju förberett mig ganska länge. hade jag inte hunnit träffa erik före så hade jag redan haft en hund.. men har för eriks skull låtit honom vänja sig vid tanken ett tag och gått igenom innebörden, uppoffringar och så vidare. erik offrar ingenting mer än sin tid några dagar i veckan, kanske en liten kvällspromenad då och då. men han är lika involverad och har tagit sin roll som husse i detta. ska jag vara ärlig så har nog min sjukdomstid varit mer krävande för honom än vad zita någonsin kommer att vara! 
jag längtar jätte mycket till den 17 juli! allt annat får vara som det är. planerna på corsica och gårdsarbete är fortfarande i process. zita har eu-pass vilket betyder att hon ska med. nu hoppas jag att alla i min vänskapskrets och familj accepterar vår nya familjemedlem, trots att det inte går att byta blöja på den. nu ska jag sova.. är faktiskt jätte trött? 

 ZITA