.

jag är så jävla trött på att vara deprimerad. det här är inget jag väljer. det är inget jag kan välja bort. visst har medicinerna verkligen hjälpt... men det känns som att de har nått sin klimax nu och hjärnan är på väg tillbaka. jag vill bara slänga mig ner i en pöl och gråta tills jag drunknar... nästa gång det känns som att lungorna ska sprängas så låt dem göra det... inte fan kan jag gråta heller.. fysiskt ni vet... jag har aldrig riktigt gjort det... jag vill bara skrika tills jag tappar rösten.. börjar gråta... jag vill springa tills jag ramlar med ansiktet i gatan.. riva upp det för alltid.... jaja