.

sitter jag i rocken med åldersnojor igen? nej, men jag insåg imorse min verkliga ålder. 21 och 4-5 månader gammal. jag har inte tänkt på hur länge jag levt på länge... bara på att jag lever. ålder är inte avgörande för vem man är eller hur man hanterar situationer. men jag är ovis min ålder. jag har svårt att avgöra tid och distans ibland. något som hände för längesedan, fakta som jag inte ens erfarat kan lika väl hänt för fem minuter sedan. min fantasi har starka känslor och jag blir så inlevelsefull. våra val här i livet ger oss inte rätten att sätta en ålder på oss själva för att normen i övrigt har en viss ålder över vissa aktiviteter eller livsval. jag känner mig så ombytlig och anpassnigsbar så det är omöjligt för mig att erkänna min egentliga ålder. så länge vi klarar av att vara oss själva, starka, rättvisa och goda så är tiden inte avgörande. med tanke på att jag kan sitta här med mig själv och prata om något så orelivant tyder på att jag börjar bli frisk. så det är väl dags att slänga av sig morgonrocken.