.

det är bara att fortsätta antar jag. vänta lite till. orka lite mer och le tillbaka till det och de som vill besegra en. efter att ett par veckor varit mig själv och "mått bra" är jag paj igen. lagom till resan.. äter, spyr, går upp i vikt och föraktar mig själv något hopplöst. jävla hjärna. jävla svaga mary. hopplösa jävla kropp. för det mesta trivs jag ju med livet höra hemma, pysslandes och äventyr med hundarna i skogen... bland mossiga berg och kilometer långa motorvägar.. hundmöten och intressanta människor.. men när jag vill tillbaka till en vardag med ett vanligt jobb, rutiner och vanlig miljö... en stuga att måla på.. ja, då vill jag verkligen tillbaka mer än att leva i det nuvarande livet... och jag vill författa.. satsa hejdlöst.., för att lyckas måste känslan för framgång vara större än rädslan för att misslyckas... det är så mycket jag vill... jag vill regissera och spela i filmer.... inspirera vilsna ögon och nöja mig med inget.. sitta i högt gräs utan att vara rädd för fästningar. skriva böcker för resten av mitt liv... aldrig mer låta mig och de jag har i mitt hjärta låtas påverkas av allt som hugger... att alla får överleva och kan ta emot det som hugger. att vi kan ge oss själva chanser... tro och hoppas.
överlever den här stormen.