.

Då var den internationella kvinnodagen nästan över. Vissa har hyllat sig själva lite mer än vad de bör (jag gör det varje dag), hyllat varandra eller bara gått och spottat saliv för att samhället har varit tvunget att skita ut en sån här dag för att dagens människor är snåla med uppskattning. Till kvinnor? Känner mig lite kluven. Stackars kvinnor får aldrig ta någon plats så vi borde ge dem en dag av de 365. Ändå har jag svårt att få något tidsbegrepp, vi lever ju i en sådan sjuk tid. Men jag fastnar vid den internationella delen av dagen. Vi svenska, fredsmäklare, "miljöhjältar", osäkra konsumenthoror som kör fingrar i halsen när vi blir osäkra har INGEN aning om vad denna dagen betyder för de andra individer. Där kvinnan inte har en självklar frihet. Dagen ägnas ju och uppmärksammas för dom. Jag tycker absolut att vi VARJE dag ska kämpa för alla som är förtryckta och ensamma. Men om denna stämpeln i världsalmenackan lyckas hjälpa EN så får den gärna finnas med för resten av min livstid. Sedan kan vi spotta saliv eller uppskatta hur mycket vi vill. Våra åsikter och känslor är ganska egoistiska oavsett.. Det är fortfarande det vi gör som avslöjar våra riktiga jag. Annars har jag haft en mysig dag.. Hundpromenader, träning, ta hand om mig själv och middag/fika med Jesper. Imorgon är det plåtning igen så jag ska sussa nu. Ta hand om era hjärtan och hjärnor. Använd dem väl.