.

ibland vill jag stanna upp och vila benen men jag låter bli. risken att inte orka gå vidare är för stor. känns som att jag ännu en gång låtit det förflutna förbli just det de är. hänt och förgånget. jag har det bra nu. jag mår för första gången på så länge bra. jag är mig själv igen. det fick mig att bryt ihop förra veckan. i lycka och rädsla och allt som ändå är bra att känna. jag känner mig så stark. just nu tänker jag inte låta något förstöra den känslan. hinner inte skriva mer nu! ikväll är det soppa och pannkaka hemma hos oss med fina vänner. hej!