död

fan fan fan. jag har skrivit ned allt jag känt sedan jag lärde mig skriva... jag grät aldrig, jag skrev. jag skrek aldrig för jag skrev. jag visade aldrig vad jag kände för jag skrev. jag vet inte hur det fungerar eller hur man gör. jag har aldrig stirrat ut någon eller blängt, jag har bara inte kunnat uttrycka mina känslor. bara för att jag inte kan gråta betyder det inte att jag inte brister inombords. bara för att jag inte pratar om det betyder det inte att jag inte lider. men jag säger det till alla tidigare utsatta och fortfarande utsatta. vi är inte offer, vi lever fortfarande. någon må ha berövat år från vår barndom men den resterande tiden tillhör oss själva. vi är inga märkta offer, vi är överlevare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0