.

det är så jag minns mig själv från högstadiet. delvis och ytligt. inombords var jag en rasande cooling som var väl medveten om allt. jag vägde 35 kg, hade en lila tandställning och rökte röda prince.... slitna jeans och en urtvättad tshirt... läste böcker på låssas, lyssna på musik som en galning och betraktade min omgivning. killarna kallade mig för mygbettet (oooohh mina små oskyldiga bröst) och tjejerna pekade högt och tydligt på mitt orakade kön. ja! jag var 13 år och ingen porrstjärna direkt. alla välformade tjejer med tuttar och string gned sig mot skåpen i sina korta kjolar och lät killarna se på. de tillät uppmärksamheten.... medan jag rättade till bucklan i mitt skåp och tvättade bort skällsord som hora, neger och pundare med dränkta aceton tussar. jag minns att jag blev alldeles yr men jag slapp i alla fall ögonen... en gång brottade en kille ned mig och skrev hora med en vit krita på min nya svarta skinnjacka.. det var lika accepterat som att klämma tjejerna på röven i matkön. i alla fall. det var aldrig någon som fråga chans på mig, tog mig på röven, spana in min klyfta (jag menar myggbett) och killar&tjejer markerade ganska tydligt att jag inte var en av dem... tack och lov. men varför? för min hudfärg, mina myggbett, hår på fittan, tandställningen, ursprung, sexuella läggning eller musiksmak? vi är grottmänniskor! nåväl... jag sökte mig senare i livet till pundare och knullade runt som en prostituerad och rakade tillslut fittan... och helt plötsligt växte det ut ett par tappra bröst. men det tog ett par år. jag slet ut tandställningen och rev ner alla texter och bilder på nakna smala tjejer från väggarna i mitt flickrum. gick vilse i bland alla ansikten... och sedan vid 16 års ålder hittade jag mig själv igen.. började söka mig till skog, djur och lugnet... lät håret växa ut., slet av mig min bh och kräktes på tanken av kukar... blev ett barn igen och började om i slitna jeans och urtvättade tshirts... man springer verkligen omvägar för att hitta sig själv.. känns som om jag hela tiden har stått och betraktat mig själv.. men inte på ett dömande sätt.. jag har haft mina dippar då och då men det är väl bara gött? jag skratta så högt och värdigt i efterhand. jag har aldrig känt mig påverkad av klyftan som sker könsorganen emellan.. kanske för att jag är uppvuxen med bara en pappa och bröder? vet inte.. kanske för att jag är så jävla grym. vad jag vet är att det som hände på högdraget har inget med
mina omvägar att göra.. eller? nej, jag började förtrycka känslor och utforska min kropp mycket tidigare än så.. hela mitt liv har handlat om att gå vidare.. så om någon daskar mig på rumpan på min arbetsplats eller om någon stirrar på min orakade armhåla på gymmet så träffar det mig inte..,, och jag vill säga det.. jag bryr mig inte om ni har gäddhäng, för mycket smink, botox, platta magar, mustasch, glasögon, kostym eller rena händer. vi har alla gått igenom samma förluster, press, ångest, motivation, väg och alls har vi vandrat in i den tunneln medvetet... vi är bara så avskärmade och låsta att vi inte ser varandra. tjäna