.

ibland blir det inte som man tänkt sig. det känns som om jag har fått uppleva det lite för mycket för att bara vara 22 år gammal.
det vet säkerligen många av er. man lägger sin tid, själ, kärlek och kraft för en framtid man själv innerst inne tyckt varit självklar och obräcklig.. så helt plötsligt en dag när man nått toppen kommer känslan krypandes och man ifrågasätter allt. vad som är bäst, rätt, fel och vad man egentligen själv vill. för det är vad det handlar om. jag kan omöjligt leva i något påhittat magasinliv... eller bara något som inte känns äkta för mig. jag kan heller inte bara sluta älska någon bara för att jag gjort andra val för mitt liv. stänger man en dörr så är det inte bara en ny dörr som öppnas, som det oftast brukar låta på ett motiverande sätt. man stänger dörren för allt man levt för och planerat för framtiden. det är en livsomställning ingen någonsin kan vara förberedd för. det är varken rätt eller fel, hur som, det får tiden avgöra.
nu ska man ut i universum och hitta sig själv igen. ni måste förstå, att när man delat sitt liv så intimt med någon annan så länge så vet man knappt hur man ska föra sig i verkligheten utan den. men vet ni vad? det är ett spännande äventyr i sig. tack för er omtanke som värmt mitt hjärta när jag känt mig fruktansvärt frusen. många av mina läsare (låter väldigt självgött) har varit/är mina bästa vänner. och jag älskar er för det. för ni vill plötsligt träda fram med välvalda ord när jag verkar gå igenom en livsförändring jag knappast kunnat vara förberedd för.