små vardagshjältar

alla har så udda bekymmer. vissa beklagar sig över sin oförmåga att hantera pengar.
samtidigt ser jag en pojke i trasiga kläder i oktober månad. utan jacka, trasiga skor och påsar i händerna vars botten skramlar av pantburkar... han sticker ned sina händer i olika soptunnor för att sedan knyta dem mot sina läppar och blåser i lite värme. hans ögon är glansiga av kylan och hans upplåsta kinder är torra. jag möter hans blick. han känns äldre än jag, trots hans 120 cm kroppslängd och oförstörda ansikte. hans händer är smutsiga men inte på samma sätt som mina. han rör inte en min men han säger mig mer än vad någon välutbildad person någonsin sagt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0