.

vad jag än säger så definierar det inte vad jag känner. inget räcker egentligen till. hur mycket ni än envisas och hur mycket ni än försöker mäta så finns det en värdslig ände. jag har mina fötter samlade på jorden. ändå känns det som om jag faller.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0