.

Vi är alla så oberäkneliga och olika. Det är omöjligt att få kontroll över sina känslor och andras handlingar. Så länge den personen gör det, tänker så och har de målen så roterar jorden i takt med mig. Så länge jag vet om det och så länge min omgivning inte förändras eller döljer något så kan jag sova gott. Det kom som en chock för mig med. Jag har alltid tyckt mig själv ha en väldigt stark personlighet, fast vid vad jag tycker och en självkänsla att iaktta. Men så kom chocken när jag stod med händerna i disken, ordet chock är inget jag någonsin skulle missbruka, precis som ordet panik, ensam, ledsen, förvirrad, nere och glad. insikten gav mig en chock, en häftig sinnesrörelse och plötsligt svaghets tillstånd. det sved i hjärnan och det brände hål i min stolthet. Jag har alltid varit medveten om mitt kontrollbehov men jag har aldrig insett att min omgivning påverkar den, jag har ju alltid uppfattat att det är mig det egentligen handlar om. Jag har alltid känt mig obräcklig när det kommer till min självkänsla och självförtroende. Men så kände jag bara en acceptens av att jag är förvirrad över vem jag är och något respektfullt avundsjuk på alla andra som vet vad de håller på med eller bara gör något. Jag är glad för de i min omgivning som gör det de själva vill eller bara gör något! Medan jag själv lägger så mycket kraft på att må dåligt och hata min vikt. Inte riktigt men ibland känner jag mig som de som aldrig flyttat ifrån hönö. De som borde. Men går fortfarande runt i mjukisbyxor, piercingar, en sliten marwin jacka från jc och röker inomhus i sin skinnsoffa. Under sin talfläktslampa från 70-80talet och lyssnar på eddie meduza....... Och inte vet bättre? Vem fan är jag att döma? Det är trygghet för mig att vissa aldrig förändras eller spelar apa. Att det existerar människor som inte anstränger sig eller gör sig till för någon annan. Medan jag går och drömmer om att väga 34 kg igen men misslyckas hela tiden. Vad är det?


Jag har aldrig gråtit inför någon jag inte känner. Jag har framför allt inte gråtit när jag känt mig sårbar, jag skulle inte ge någon det nöjet och jag skulle inte kunna stödja på benen av skammen. Vet ni varför?
När jag var upprörd eller grät när jag var liten blev min pappa många många gånger jätte arg på mig.
Idag grät jag inför en okänd läkare... Just för att jag orkade inte ta striden. Jag ville bara acceptera vad jag kände och jag tappade andan. Förmågan att uttrycka mig. Så jag grät medan han utan hår på hjässan vred på sig i sin skinnfåtölj. Skyll dig själv tänker jag nu i efter hand, skämms! Satt där och peta ned på någon med så mycket värdighet. Jag kom dit för att be om din hjälp. Jag betalade 350:- för två minuter, vad jag fick var mer mediciner och en karl i medelåldern som vred på sig. Tro fan att jag får lipa!! Så känslorna och chocken slog mig. Jag kan inte kontrollera allt, andra och ibland inte ens mig själv.


Så efter besöker bestämde jag mig att höra av mig till den lite finare mottagningen jag var inskriven på innan som jag plötsligt och oförklarligt blev utskriven ifrån vi en datorskriven lapp som fall ned i brevlådan.
På denna mottagning fick jag träffa vikarier och studenter som skrev ut olika lugnande, antidepp och imovane... Benzo.. Ja. Men inget annat. Min kontakt person Margaretha amilon gick upp i rök, vägra svara på mejl och samtal. I receptionen hade de helt plötsligt aldrig sett mig. Efter att ha varit inskriven i sex månader. Ringde och mejlade enhets chefen på mottagningen utan resultat.
Idag sökte jag upp Margaretha på hennes privata telefon, snacka om att hon blev paff och fick en rejäl munsula av mig. Behövde väl kompensera för min tidigare lipattack.. Och jag behöver journalerna. De ska också enligt lag skicka en remiss till ny mottagning om de skriver ut mig utan avslutad behandling. Jävla clownställe. Får skriva mer imorgon!! Ska upp om fem timmar. Ge aldrig upp