.

intensiv dag. långa promenader och har nu klubbat ned mig själv i soffan med varm havremjölk. jag brukar aldrig falla i sjukdomstrenden men nu har jag fan också blivit rosslig i halsen med en onaturlig kroppstemp. sitter med papper i näsan då blodet rinner med jämna mellanrum. ja, min näsa är en järnklubba mot slag i ansiktet men lite förkylning och huvudvärk så brister den. går fortfarande i dvalan och känner meningslöshet men jag har kommit långt själsligt. även om jag ibland inte vet vad jag ska göra åt dessa deppar. men det finns ju inget lexikon för det här. allt jag vet är att jag inte vill åka in på hispan. blev utkastad från stora nygatans psykiatri... men innan det skrev de ut så mycket narkotikaklassat så jag skulle kunna ta livet av hela min familj. vad fan ska det betyda! vi lever i ett opålitligt samhälle och jag försöker ju hela tiden gå utanför. inte konstigt att jag blir illa behandlad. jag vill bara åka här ifrån. leva ute i naturen och äta frukt. ha en massa djur och så frön i min trädgård. fan fan fan. först ska jag höja dosen igen och sedan ska jag in på avvänjning? vad fan är det frågan om!! vad händer? ge mig allt lithium i världen så känner jag inget.