.

jag har ingen lust att skriva om något någonsin.
jag är arg och jag är förvirrad.
jag behöver ingen tröst eller förståelse.
jag vill aldrig att anda människor som aldrig känt mig ska låta mig vara och leva.
ingenting i mitt liv har varit på allvar på samma sätt som andra lever i allvar.
det har varit meningsfullt och det har gett mig insyn.
det har gett mig mer av mig själv och vad jag vet om mig själv är mer än vad som tar vissa en livstid eller mer att inse hos sig själva.
jag har aldrig varit dum och förväntat mig något. ständig små klumpar i magen i väntan på omgivningens reaktioner efter hur jag handlat.
men dra åt helvete om det inte passar säg tänker jag.
trots mitt hjärtat empati och hejdlösa kärlek så finns det en sak man inte gör mot mig. det är att få mig att tvivla på att det någonsin existerat i mig.
det är lätt att välja man gör åt saliv som spottas åt ens håll. men sådant händer sällan utan grund.

zita sover tätt intill min sida.
lilla älskling.
nu vill vi ha helg.