Sometimes we all need saving
Har spenderat eftermiddag och kväll i Claras soffa. I blöta strumpor. Tanken av att ens gå ut i ett par Nike i januari är beviset av att jag inte tänker alls just nu. Efter en timme i regnet gör jag nog aldrig om det. Trots att det finns en lång lista på många korkade saker jag skulle göra om igen, utan att tänka efter.
Jag har i alla fall skrattat så att jag vred mig av smärta. Det är skönt att smärta kan vara fysiskt betingat av något som känns så bra i hjärtat.
När man ligger ensam i en stor säng är det trots allt den smärtan man lever för.
Kommentarer
Trackback
