.

efter att man har åkt tunnelbana, tåg, buss och bil är hjärnan fem cm utanför allt som har med vardagen att göra.
försöker hela det med courtney love, snus och påskmust men efter två timmar och några kilo extra borde jag nog avsluta uppdraget och lägga mig istället. sex and the city någon? operation flammingo någon? nej, jag kan inte ge mig ut på opearation flammingo ensam, det är min och veras hyllning till sommaren och hatet till öckerö kommun. inte riktigt men det låter mycket mer intensivt och mycket mer av nästan allting. eftersom att min hjärna fortfarande befinner sig fem cm utanför allt som har med vardagen att göra så undanbedes alla försök att ta mig på allvar just nu. men operation flammingo förblir hemligt och bannlyst tills vidare.
vill någon ens veta hur bra jag har haft det under "påsklovet"? det tror jag inte, antingen så är de flesta väldigt nöjda med sina egna eller så är de rent av avundsjuka på min perfekta tillvaro. det kan ni förövrigt ta på allvar. vet inte vad jag ska säga om det... tusen små vårblommor har blomstrat upp från min brända mark under revbenen. från alla askor som någonsin funntis. från allt som tidigare har hänt. jag känner mig helt ny.
jag fundera förut på all ondöig smärta man befunnit sig i.. så onödigt att jag nästan vill dra tillbaka tiden sparka mig själv i ansiktet, slita mig själv ifrån alla jävla sömnlösa nätter och onödigt tänkande.. all tid jag slösas på så mycket skitliv att jag nästan skämms. jag vet inte ens om det har varit lärorikt värt. jag har nog inte blivit ett dugg klokare, inte känslomässigt.
om jag någonsin lärde mig något utav det så var det inte den erfarenheten jag behövde.
på något sätt känns det som om jag är på plats. närvarande och ren. lite för ny. lite för lite mary och lite för mycket av allt annat. kanske för att jag inte endast anpassar mig till mig själv. det har jag nog aldrig gjort. jag är ju katt. en skogskatt. fast jag försöker nästan aldrig klättra i träd... men den specialiteten överlämnar jag till fabian. men om jag skulle klättra i träd skulle jag säkerligen landa på alla fyra. haha.
jag funderar annars på annikas lilla erbjudande om att komma över nästa månad och äta tånaglar.. har hört att det är hennes nya grej.. hon kör till och med överkurs och använder plastpåsar på fötterna i duschen för att det ska bli så delikata som möjligt.. dock påstår hon att det blir väldigt halt, så jag ska nog köra på tre par raggsockar i mina arbetskor under alla arbetspass tills dess. ska nog tipsa henne om det också.. japp. min hjärna är fortfarande fem cm utanför.
urs vad jag lever... idag stod det i de där kinesiska(?) horoskåpet att jag skulle tala ut med vänner och precis innan hade jag lyckats prata med mina michaelor och det var nog som en hutt kapten morgan en sommarkväll... jag blev på så fruktansvärt bra humör att jag hälsade på en helt främmande tjej som såg väldigt bevärad ut och mitt leénde smittade av sig... hahaha.. något måste helt vänt i mig. när skulle jag överhuvudtaget hälsat på en främmande människa? jag kan knappt säga hej och hej då till bekanta. ja.. fy pyttan. eller pang i pyttan som jag fick höra! nej nu ska jag sansa min obehagliga skämtsida och sova. jag är tacksam för mitt fina påsklov och tack till alla som gjorde den så bra.. som fabian och allas leénden.. speciellt tess tror jag.. hennes leénde var nog det bästa jag sett på länge i lördas... mm! ut med er nu i vårvädret.