.

nio arbetsdagar kvar.. två lediga dagar som jag ska hinna kyssa alla mina närmaste hej då.
och jag känner mig retsam.. det känns som om någon stans inom mig växer det ett stor skratt.
enorma såpbubblor som skrattar allt annat och gammalt rakt i ansiktet. precis där mina spåbubblor ska vara.
nu kan jag äntligen säga att jag ska flytta. hej då hönö, hej då göteborg och hej då all jävla onödig och misslyckad tid man har lagt ned på att komma här ifrån. det har äntligen lönat sig tillslut. tack till all tid som trotsat mig. tack till mig själv som har trotsat mig själv.. för det gör denna känslan så mycket mer värd.
tack fabian som orkar mig och vill bo med mig. det hade ju nästan inte varit möjligt annars. men det är så här det ska vara. vi skulle träffas och vi skulle skaffa oss en stuga. jag ska inte kasta små poetiska bekännelser och tankar över internet. nej. jag ville bara få sagt just det.. så slipper jag senare försvara mig själv för mig själv.
jag ska också sluta kasta ego kommentarer för mig själv.
jag kan bara inte förstå att jag kommit så här långt. detta är stort för mig. jag ska byta stad och en liten del av mitt liv. jag ska börja om igen. på det bästa sättet jag kan tänka mig. ja tusan hakan.
jag är jätte trött! jag vill inte lägga mig! jag vill inte sova ensam..... jag vill burra in mitt ansikte i fabians hår....
det är bara några få dagar kvar.. sen får jag sova brevid den bästa varje natt och vakna som om det vore sol varje dag.
det känns bra att veta det. nu ska jag ringa och skälla på min man för att inte har ringt mig än! sen kommer han tycka att jag är bäst för att jag blir så där töntigt arg... sen kommer jag gnälla för att jag ska sova ensam... och fabian gillar det...
hej då!