.

jag har någon hatkärlek till att läsa mina gamla bloggar. jag känner mig lite avundsjuk på den där tjejen som kunde skriva så jävla bra... må lite dåligt för att jag vet varför jag skrev något just då och jag minns hur det kändes och vad det egentligen betöd. jag blir glad över att jag på något sätt kunde avreagera mig istället för att ta till saker som droger,alkohol eller sex. jag är glad för att jag skrev så jävla bra, att jag hade så stora drömmar och mål, jag är glad att jag fortsatte och slutade i lagom tid.
jag vet liksom inte vad jag ska skriva längre. jag har ändå aldrig trott på detta materialistlivet som folk verkar vilja läsa om. dessa drama vardagar som hade ett bäst före datum redan när jag var 14.. det inkluderar även alla pinsamma fyllor, fyllesex, röda prince, stormiga förhållanden, jobbiga skolförhållanden, psykologer,  prov, familjekriser, tonårskriser, skorkriser och all annan jävla skit folk verkar skriva om.
inte konstigt att riktiga författare väljer att skriva om något annat. något annat dom skrev från hela första början.
det har bara blivit trendigt med all jävla bloggelände och tävlingar om vem som skriver bäst.
visst jag erkänner att det alltid känns skönt att kunna avreagera sig på detta.
men sedan sitter vi alla där med feta hjärntumörer, massa skit vi inte behöver och fullständigt stannat i den naturliga utvecklingen. UHÄÄÄÄÄÄÄÄ.
det jag vill säga är att när man sitter här och skriver känns det som om man skriver bara för att man vill att andra ska läsa skiten.. då prestrerar man inte sitt bästa för den enda personen som är viktig att imponera på är sig själv och det gör man inte när man avreagerar sig.