.

JAG HAR VERKLIGEN HAFT SKRIVKRAMP DE SENASTE TVÅ MÅNADERNA. ALLT JAG SKRIVER ÄR HELT FANTASILÖST. KÄNNS SOM OM MIN KREATIVA SIDA AVREAGERAR SIG PÅ ANDRA SÄTT. NÅGOT ANNAT VERKAR TA ÖVER OCH JAG HAR INTE SÅ MYCKET ILSKA ATT BIDRA MED LÄNGRE.
DET HAR ALLTID VARIT ANLEDNINGEN TILL ATT SÄTTA PENNAN PÅ PAPPRET FRÅN BÖRJAN. ATT KUNNA AVREAGERA ALL SKIT SOM KÄNDES OÄNDLIG, TA SIG IN I EN ANNAN MORGON ÄN DEN SOM ALLTID REGNA, FRÖRSVINNA IN I EN ANNAN KVÄLL SOM BETYDDE NÅGOT.
PÅ NÅGOT SÄTT RENSA, REPARERA OCH STARTA OM. KÄNNA SIG HEL OCH REN.
JAG HAR FORTFARANDE MYCKET VARDAGSILSKA OCH ÄR INTE ALLTID ÖVERENS MED MIN SPEGELBILD, MEN JAG HAR INGA STÖRRE DEMONER ATT TA MIG AN.
HADE JAG INTE HITTAT MIG SJÄLV BLAND PAPPER OCH PENNOR HADE JAG LÅTIT DE LIVSKRÄVANDE UNDREHÅLLEN GE SIG SJÄLV ETT CENTRUM.
OCH SÅ PLÖTSLIGT MITT BLAND ALL YRSEL UPPTÄCKER JAG ATT JAG SLUTAT ANTECKNA INOM MIG. JAG KUNDE GÅ OCH BETRAKTA MIN OMGIVNING I TIMMAR OCH LÄGGA UPP ETT HELT KAPITEL.
JAG KUNDE LIGGA VAKEN HELA NÄTTERNA OCH FÅ MINA TANKAR TILL TEXTER.. FORMA HELA NATTEN TILL EN BOK.
JAG KUNDE GE MIG SJÄLV TUSENTALS ERFARENHETER. JAG KUNDE GE MIG SJÄLV TUSENTALS ANLEDNINGAR TILL ATT FLY VERKLIGHETEN. SÅ LÄNGE JAG HADE EN PENNA.
JUST NU KÄNNS DET OFOKUSERAT.