.

take me from this tempest, take me some place i can sleep.

neutella har frälst mig idag och jag har tärningsvärk. känner mig som en vekling och jag ser nog en aning skadad ut när jag hasar runt.. men det får vara mina krigsskador. det gör ont precis hela tiden. lite livskänsla.
ibland blir jag en aning frustrerad (om det kan vara rätt ord) på min lärare. han är ett realistiskt exempel på hur en lärare ska vara och intar inte den barska lärarollen från början av 1900 talet.
men idag blev jag nog frustrerad.. han hade gått igenom mina inlämningar om eu,brott&straff och demokrati.. jag vet hur breda dessa ämnen kan vara men jag försöker hålla mig på en viss nivå... men mina inlämingar råkade vara alldeles för intressanta och han ville att jag skulle utveckla dem ännu mer.. vi satt och prata kring alla de breda ämnena mycket och han verka tycka att jag hade ett ljus på varje punkt och att jag hade kunnat utveckla detta så mycket mer. jag vet det.
men det jag också vet är att ingen annan i min nuvarande klass skulle fixa en sådan inlämning, slänga fram så mycket information, ha egna reaktioner,diskussioner eller över huvudtaget lägga enerign på att utveckla inlämningar på ett sådant brett sätt.. hade någon av dem lämnat in en av de uppgifterna så hade de genast blivit godkända. jag vet inte om jag ska känna mig prioriterad eller missprioriterad. jag spenderar halva lektionerna med att hjälpa andra och dessutom äldre.. visst det gör jag gärna men bevisar jag inte hela tiden att jag kan? varför måste jag utveckla precis allting när jag visat mig vara på samma godkända nivå som alla andra?
jag kommer givetvis göra om och (ja, jag kommer använda ordet igen) utveckla mina samhälls inlämingar.. jag undrar bara om jag hinner det.. ämnet samhäll är så stort för mig att jag aldrig skulle kunna ta upp varenda detalj fast jag gärna vill.. jag sitter ju hemma och läser sveriges lagbok på fritiden...
men jag vill vara precis som jag alltid velat vara.. en jävla nobody som gör precis lika mycket ansträgning som någon annan.. men nu har slängt ut mina kungskaper och bevisat att jag är kapabel till att göra så mycket mer att det nästan måste göras. ahh. inte vet jag..
jag tycker allting går jätte bra annars och jag är super nöjd.. men hur mycket ska jag anstränga mig? hur långt vill jag gå?
ibland lever jag på medelnivå och ibland är jag orealistisk.. ibland klassas jag som smart ibland klassas jag som korkad. det skadar ju inte att bara göra så bra ifrån mig som jag kan.. någon dag kanske jag till och med kommer på något framtidsyrke jag vill bli. förutom stugtant... någon dag kanske jag får en fruktansvärd presentationsångest och måste vara bättre än alla andra.. då är det bra att förbereda sig.. för alla står på olika nivåer.. det gör var och en så unik.. precis som alla andra... haha.. nu ska jag snusa vidare och komma till något bra svar för mig själv... TATA