dont forget her face

en natt stack jag och lämna allt.
några tabletter och öl senare var jag vid liv igen. fast jag trodde att det var denna natten jag skulle dö, nu skulle jag ge upp, sparka upp alla dörrar som tidigare varit stängda för nästa stackars jävel som skulle trilla in i samma cirkel.. fräls mig.
jag tänkte, när jag tagit den sista kapseln och druckit min sista klunk är det över. då kommer änglarna och hämtar mig hem igen.. jag var på något sätt naiv och glamourös i en sådan smutsig stund.
och på något sätt fick han tag i mig. jag vet inte hur. jag vet inte varför. jag minns inte. hur som helst avbröt han mig. jag antar att i den stunden klamrar man sig nog fast vid vem fan som helst. vem var han?
hade han räddat mig? jag vakna upp i ett badrum så tjockt av dimma och små väsen. vem var jag? hade jag dött?
besviket gav jag nog ifrån när han tryckte upp en ny spliff i mitt ansikte.. jag drog i mig hela med aptit och utan någon större tacksamhets gest lämnade jag badrummet och gårdagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0