.

här händer det fortfarande inget och jag har tappat lusten att bokstavera något.. jag har haft för konstiga drömmar och för konstiga dagar för det. fast det är ett tydligt tecken på att jag borde sprida allt vidare.. jag har bara inte känt för det eller hittat det.
det har varit ännu en sån helg som man lägger sig i tid, går till jobbet, tar långpromenader, ser några filmer, handlar med pappa och gömmer sig från klockan... glömmer med mening av vilken dag det är.
nu är det äntligen sommartid och jag går på solenergi just nu även om jag tycker att det känns tryggt och bra att solen slutligen går ned varje kväll. urs. jag vill inte missa en morgon. jag vill inte heller sluta tro på att det föds en ny sol varje morgon.. alla människors hopp föds på nytt och hela tillvaron känns så genirös.. mina tankar, min fantasi har inga gränser och saknar ofta en viss logik.. men alla andra står och önskar sig något av stjärnor som har varit döende i tusentals år.. även om det inte alltid slår in så är det en tanken fin. jag tror att en ny sol varje morgon påverkar våran fantasi och vårat hopp mer än att önska oss något av en döende stjärna.. även om det också är en motiverande tanke.
men när solen går upp på morgonen ur havet som mina ögon betraktar... ja, det är heligt. det är ett eldhav av hopp.
och bland alla ologiska tankar bryter den nya veckan fram rutiner. men jag tror mer på denna veckan.. jag har viktiga personer att träffa, en köpenhamnresa att höra om och ett möte på öckerö... och ett hemligt möte med fabian... det är inte hemligt längre om fabian läser detta.. det är inte hemligt alls längre.. jag tycker också att det är lite löjligt med hemligheter. jag tror inte på hemligheter.. jag gör inte det.. jag är för öppen och inget kan vara över gränsen.. för allt går om kring i crirklar.. jorden är fortfarande rund och alla svensson är för bräckliga. gränser har man nästan gjort för att någon gång kunna korsa..
vanliga mary som inte tror på rutiner och aldrig gör något med måtta har sagt sitt. haha.
jag har så mycket som springer omkring i min lilla hjärna byggd av perspektiv,ambition,drömmar,erfarenheter,hopp,kärlek,musik,natur och god mat.. det bara surrar ibland när jag försöker sova.. jag tror på så mycket nu.. tror på saker som känns moraliskt och realistiskt rätt.. jag tror på solen och mig själv idag.... jag tror fortfarande på min otroliga beslutsamhet.. mina inställningar brukar aldrig vända riktining om de inte finns en tvekan i dem.. då avbryter dem ganska snabbt och tydligt. men jag tror att allt jag gör nu gör jag väldigt helhjärtat. som att bara gå på en promenad.. tiden att samla alla tankar och ge varje minut en chans. fan vad jag hela tiden ska ge saker och ting en chans när det är jag själv som ratat mycket... alla har nog genomgått den där perioden då absolut ingenting duger och ens mamma är endast till för att förstöra.. min mamma har ju inte funnits med i bilden sen jag var ett men jag har minsann också kännt att jag vill beskylla henne för mycket.
ja om man tror att man givit upp och inser att man vaknat igen så vill man ge varenda jävla solnedgång en chans att bevisa att den snart går upp igen.
det var vad jag ville säga. nu ska jag dela med mig resten av hjärnan med en av mina största pärlor michaela närtell över en promenad. släck lamporna under sex för att rädda världen. TA TA