.

jag är fast i min nya bok när ingen annan ser som jag köpte imorse och har några få sidor kvar av. den är fruktansvärd.. den känns så overklig att den nästan kunde vara överroamtiserad.. vilken hemsk sak att tycka och tänka egentligen.. självklart är det en sann berättelse... allt annat känns onödigt att läsa.
jag måste ta små pauser emallnåt.. det blir liksom alldeles för mycket.. ungefär som när jag såg på prozac nation som också är en sann berättelse, som också finns att läsa.. som jag förövrigt inte kunde sitta still till..
det är lite samma grej med denna boken..
jag har haft ovanligt mycket ångest idag.. väldigt ovanligt mycket... väldigt ovanligt mycket när det ändå var så längesen jag drabbades av tvättäkta ångest... ibland har jag lite fejkångest... det är nog bara min dåliga självbild som vill göra sig påmind.. men idag har det verkligen varit av den renaste sorten.. efter ett tag känner man sig overklig.. den tillhör liksom tillslut vardagen. det är värdelöst egentligen.. jag måste ta reda på vad den kommer ifrån.. eller om min hjärna helt enkelt är lite på sniskan.. det är inte heller ovanligt.. men alldeles för ovanligt för mitt nuvarnade liv. jag tror det är stress. det är min bästa ursäkt.. det har alltid varit min bästa ursäkt.. det är den enda försvarsmekanismen till alla andra grunder.. jag är inte deprimerad, jag är stressad.. jag orkar inte sitta och koncentrera mig på att andas.. jag orkar inte känna att hjärtat försöker hitta sig en väg ut genom att slå sig ut.. jag kan verkligen inte sitta still. det är som tusen små arga bin surrar under skallbenet... jag är inte stressad. jag är trött. godnatt