.

en snus har just spritt glädje i hela min mun, jimi hendrix minglar och jag ska passa femtåget i eftermiddag.
jag tycker inte alls att det är speciellt frestande att åka tillbaka till göteborg. men det ska bli kul att jobba. ska också försöka peta in en dejt med isabelle.. hon med vilda skogsgröna ögon.. även om inte alls så många skogskatter har gröna ögon, så är hon den skogskatten med gröna ögon.
jag saknar alla varje dag.. kanske mer de stunderna som gjort livet lite mer värt att överleva. väldigt sällan tänder man den elden ensam..
jag vill bara att det ska rulla på nu. det är så mycket som händer i maj och juni.. det kanske inte är mycket. för mig är det tillräckligt. när allt annat är så upp till hälften och hälften vore nog. men måste ändå bli helt.
jag hoppas verkligen att vi hittar en stuga snart.. och jag upptäckte att detta är helt nytt för mig. visst har jag tagit med mig min tandborste på många olika turer och trott att alla är den sista.. men i slutändan är det bara mitt sätt att vara anpassningsbar.
detta är helt nytt för mig.
jag ska flytta. jag trodde jag visste allt men jag vet ingenting om det.. jag har aldrig behövt bära med mig mer än tandborsten och en fullproppad plånbok att spendera. jag trodde jag hade upplevt det mesta.. kalla mig naiv. men just nu har jag ingen aning. det är ett helt annat liv och det är mycket som ska till mer än en tandborste.. fan, vad jag nämner den ofta. denna gången lämnar jag kvar den i göteborg och köper en ny! jag får alltid mig själv att låta så liten. men jag är för ung för att vara så gammal som jag är och är egentligen för gammal för att stoppa tiden så ofta som jag gör.
det finns inga måsten i mitt liv... men mitt sätt att leva för stunden måste kortas ned.
detta är ju en ny sak. jag borde vara extalterad och nyfiken.. jag är nog mer stressad och tänker på alla måsten som kommer flyga rätt in i vardagen.. ett.. överleva.. två köpa ny tandborste. tre det är en dag imorgon också.
belöning blir att få vakna brevid fabian varje dag.. det gör detta nya lilla besväret värt.
jag trodde inte att det fanns någon som fabian ( jag trodde i och för sig aldrig i mina vildaste fantasier att jag skulle flytta ut i skogen i stockholm... jag trodde att jag skulle flytta ännu längre ned i landet ensam i en stuga i skogen med en katt, en bra överlevnadsteori och börja skriva på en bok.. jag är förtjust i mitt nyfödda öde.) och även om vi har kommit överens om att känslomässiga klyschor är onödigt så har jag äntligen hittat hem.