raj raj
tre dagar in i stockholm och vi har hunnit fixa både mig och mimmi var sitt jobb. inte för att jag har varit något skeptisk, jag vet ju att vi båda ligger på elitnivå när det gäller det mesta.
så de senaste dagarna har vi varit aktiva i våra jobbrelaterade ärenden och vi har lyckats med våra målsättningar, ätit regelbundet, sovit ordentligt, promenerat i skogen och pallat äpplen, druckit te och unnat oss några toast under åtta avsnitt oc.
här sitter jag och skryter, lyssnar på iron & wine och gapskrattar åt ännu en episk klädsel jag och mimmi har fört oss i för en kväll på altanen.
stormtrivs helt enkelt i mitt nya samboliv.
imorgon är det ännu en dag av uppdrag. känner på mig att erik är nära stockholm också. det känns bra.
nu är jag frisk igen. bestämde mig för att bli det.. blev det. solong!
PAUS. mimmi talade just om att hon köpt ögonskuggor för 1200 riksdaler, ja, jag har väl också några mindre stolta inköp att erkänna (plattång- vad fan ska jag med den till? parfymer, hårspray, hårfärg, odd molly-jacka), men hur kommer det sig att man/vi väljer att leva så?
jag tror att de flesta som känner mig (förutom min pappa, han tror nog att jag är den största materialisten i släktet, dock var han inte där när jag föddes eller har aldrig varit på visit i mitt hus, så han får inte ha en åsikt alls i detta ämne (gäller också mina alkholvanor), även om resten utav hans åsikter väger mer än alla andras alltid,) vet att jag har ett genuint hat mot saker, att folk säger jag behöver, måste ha de skorna, tröjan, mobilen. jag vet att detta ämnet hade ett bäst före datum på 70-talet, men måste vi? beviset för att materiella ting och pengar har mer makt över oss är så synligt.
allting jag sitter och gaggar om just nu ser nog ut som att 14-åringen i mig just har läst en artikel i kamratposten, tyckte att det var intressant och måste hävda mig offentligt med en åsikt.... för den var vass och min självkänsla suger.
men det är sant. jag har ALDRIG uppskattat materiella ting så som jag uppskattar en bra bok, minnen jag skapar tillsammans med mina nära, att skriva eller att skratta..... fred på jorden och sånt.
nu ska jag ge fan i skitsnacket och tvätta ansiktet med en dyr tvål. (dåligt skämt)
så de senaste dagarna har vi varit aktiva i våra jobbrelaterade ärenden och vi har lyckats med våra målsättningar, ätit regelbundet, sovit ordentligt, promenerat i skogen och pallat äpplen, druckit te och unnat oss några toast under åtta avsnitt oc.
här sitter jag och skryter, lyssnar på iron & wine och gapskrattar åt ännu en episk klädsel jag och mimmi har fört oss i för en kväll på altanen.
stormtrivs helt enkelt i mitt nya samboliv.
imorgon är det ännu en dag av uppdrag. känner på mig att erik är nära stockholm också. det känns bra.
nu är jag frisk igen. bestämde mig för att bli det.. blev det. solong!
PAUS. mimmi talade just om att hon köpt ögonskuggor för 1200 riksdaler, ja, jag har väl också några mindre stolta inköp att erkänna (plattång- vad fan ska jag med den till? parfymer, hårspray, hårfärg, odd molly-jacka), men hur kommer det sig att man/vi väljer att leva så?
jag tror att de flesta som känner mig (förutom min pappa, han tror nog att jag är den största materialisten i släktet, dock var han inte där när jag föddes eller har aldrig varit på visit i mitt hus, så han får inte ha en åsikt alls i detta ämne (gäller också mina alkholvanor), även om resten utav hans åsikter väger mer än alla andras alltid,) vet att jag har ett genuint hat mot saker, att folk säger jag behöver, måste ha de skorna, tröjan, mobilen. jag vet att detta ämnet hade ett bäst före datum på 70-talet, men måste vi? beviset för att materiella ting och pengar har mer makt över oss är så synligt.
allting jag sitter och gaggar om just nu ser nog ut som att 14-åringen i mig just har läst en artikel i kamratposten, tyckte att det var intressant och måste hävda mig offentligt med en åsikt.... för den var vass och min självkänsla suger.
men det är sant. jag har ALDRIG uppskattat materiella ting så som jag uppskattar en bra bok, minnen jag skapar tillsammans med mina nära, att skriva eller att skratta..... fred på jorden och sånt.
nu ska jag ge fan i skitsnacket och tvätta ansiktet med en dyr tvål. (dåligt skämt)
Kommentarer
Trackback