.

denna sommaren har jag ogillat att gå till jobbet. idag hatar jag att jag gick till jobbet.
jag vet att jag borde vara glad och skitsnack för att jag har ett jobb. som om det vore den sanne lyckan. pengar och materiella ting.
men idag kändes som om jag gick på högstadiet igen.
jag vet att jag ibland kan bli en aning instängd och tyst eller bara helt ointresserad av socialt sällskap, men det har jag lyckats bota med riktiga vänner och familj... personlighet och ett milt storhetsvansinne.
hur som helst så var det flera sådana situationer idag då jag kom in i ett rum och allas tidigare livliga ansikten bleknade av och tystnaden slog som en kniv i bröstkorgen.. svårt att våga ta för sig när man drar något gammalt över sig. jag har alltid vetat att jag har kollegor som ogillar mig. jag är ju jag liksom men när någon lägger upp det så synligt blir jag försvarslös.
det är givetvis inget jag låter hänga sig över mig och framtiden, jag har valt att inte utsätta mig för onödigt lidande. men jag vill nog bara tala om att jag faktiskt kan relatera till ganska många trassligas tjejers förflutna.. jag har bara valt att inte bli påverkad. vad tjänar det till?.... om man inte tänker gå där ifrån starkare.
idag har jag jobbat heldag och är jävligt imponerad.... efter att sovit pissdåligt i natt så känns det otroligt.
just nu ska jag bara försöka härda ut och vänta tills det bli kväll innan jag lägger mig igen. det kommer bli en utmaning för mig som numera sover middag. lika sant och pinsamt som jag gillar twilight-filmerna.
TROR JAG HAR SAGT FÖR MYCKET IDAG.....
nu ska jag o daddy j höra bob dylan och måla.