.

åhja åhja. nu tänkte jag snärta till med ett litet klagobidrag. sitter och försöker njuta av kvällen iförd raggsockor. njuta av en vinterkväll känns överskattar och nu för tiden bara som skitsnack.
jag inväntar verkligen ren salvation och det kallas vår.
jag känner mig själv väl, egentligen mindre än vad jag tror men tillräckligt för att veta att denna natten kommer att bli lång. men jag tror det är nyttigt, jag behöver lite uppersittar nätter. behöver kanske till och med lite sömnlöshet. jag är så upptagen med att ingronera mig själv och min vardag att något i mig ibland skriker på uppmärksamhet. men det är en sån där lite obehaglig känsla jag kväver. inte konstigt att jag känner hur galen jag är på väg att bli.
jag vill säga att jag överlevt det mesta, men det är fel uttryck, det betyder att jag har kommit över det mesta. men det är vad man tror sig och vad man önskar, i mitt fall är det en hel del saker jag tagit mig itu med men har väl i samma veva fått något storhetsvansinne för min stryka och helt enkelt blivit..... halvklar?. och här sitter man med sitt pansarskal helt i onödan och är bräcklig så fort man är lite ur balans.
jag vet inte hur många gånger jag har känslan av att jag slagits för mig själv inför mig själv och ibland mot mig själv.
men det är som om något helt nytt monster är här. men det är det ju inte. det är ju bara jag som gått och grävt och grävt över.
jag tror jag måste ut i regnet igen och börja gräva upp det jag begravde halvt levande.
men min första prioritering är nog styrka och diciplin. balans är ju ett skitsnack. och en omöjlighet. likaså sömnen. tack o hej