salvation
invänta själen. evakuera ditt skal.
urs, nu sitter jag vaken här igen. i och för sig har jag vandrat värre tider till mötes än elva på kvällen.
just nu vågar jag inte lägga mig för jag vet att det är samma uppvakningsavdelningkänsla imorgon.
och jag har ju lite svårt att tro att jag ska orka stanna uppe hela natten när det enda jag vill är att sova hela tiden. sova och inget annat.
jag känner mig alldeles för bräcklig för att vara vaken.. vara stark och leva vardag.. ja, just sånt.
men idag har jag faktiskt storstädat hela lilla huset - plockat, dammsugit, dammat, skurat, tvättat, lagat mat, diskat och just precis sånt jag gör alla andra dagar. fast det kändes annorlunda... det kändes liksom så uppenbart att jag borde bli hemmafru.
fast jag tycker ju om mitt jobb och jag tycker om att jobba, jag blir liksom lite mer verklig då.
jag tycker inte alls att det är lika roligt att läsa till djurskötare, fastän jag är väldigt duktig på det jag gör.
men skolmiljön får mig att bli så liten och obetydlig. man måste liksom gå igenom det där viktiga lidandet igen. letandet efter självständighet börjar om och jag vill bara kräkas.
men jag är ju så jävla envis. jag har nog alltid varit en sån som fått min vilja igenom på ett eller annat sett.
för det jag inte fått har jag inte smakat på och det blir meningslöst för mig. jag har så lätt för att vara likgiltig och vända fullständigt. oftast har det där pansarskalet varit mycket bra till hand men ibland har det tyvärr ratat helt i onödan.
men just nu är jag så där onödigt skör och obestämd.
jag ser verkligen fram emot att vakna upp ensam imorgon som vanligt. grinigt som fan. men fabian är så duktig och går upp till jobbet och jag ligger kvar och dregglar.... och klagar på att jag får vara ensam en timma på morgonen.... fast jag känner ju mig i och för sig ensam och halv non stop fram tills vi ses igen på kvällarna.
men imorgon ska det bli mysigt.. då åker vi nog över till mama c och dady p (om jag och fabian får säga det själva) och bjuder på någon av våra utsökta middagar... mm.. mysigt... riktigt kaffe och sånt.. det är mysigt.
nu pratar fabian i sömnen. jag ska gå och ge han lite stryk och sedan krypa ned. det är också mysigt. nu har jag dessutom gnällt färdigt. TA TA
urs, nu sitter jag vaken här igen. i och för sig har jag vandrat värre tider till mötes än elva på kvällen.
just nu vågar jag inte lägga mig för jag vet att det är samma uppvakningsavdelningkänsla imorgon.
och jag har ju lite svårt att tro att jag ska orka stanna uppe hela natten när det enda jag vill är att sova hela tiden. sova och inget annat.
jag känner mig alldeles för bräcklig för att vara vaken.. vara stark och leva vardag.. ja, just sånt.
men idag har jag faktiskt storstädat hela lilla huset - plockat, dammsugit, dammat, skurat, tvättat, lagat mat, diskat och just precis sånt jag gör alla andra dagar. fast det kändes annorlunda... det kändes liksom så uppenbart att jag borde bli hemmafru.
fast jag tycker ju om mitt jobb och jag tycker om att jobba, jag blir liksom lite mer verklig då.
jag tycker inte alls att det är lika roligt att läsa till djurskötare, fastän jag är väldigt duktig på det jag gör.
men skolmiljön får mig att bli så liten och obetydlig. man måste liksom gå igenom det där viktiga lidandet igen. letandet efter självständighet börjar om och jag vill bara kräkas.
men jag är ju så jävla envis. jag har nog alltid varit en sån som fått min vilja igenom på ett eller annat sett.
för det jag inte fått har jag inte smakat på och det blir meningslöst för mig. jag har så lätt för att vara likgiltig och vända fullständigt. oftast har det där pansarskalet varit mycket bra till hand men ibland har det tyvärr ratat helt i onödan.
men just nu är jag så där onödigt skör och obestämd.
jag ser verkligen fram emot att vakna upp ensam imorgon som vanligt. grinigt som fan. men fabian är så duktig och går upp till jobbet och jag ligger kvar och dregglar.... och klagar på att jag får vara ensam en timma på morgonen.... fast jag känner ju mig i och för sig ensam och halv non stop fram tills vi ses igen på kvällarna.
men imorgon ska det bli mysigt.. då åker vi nog över till mama c och dady p (om jag och fabian får säga det själva) och bjuder på någon av våra utsökta middagar... mm.. mysigt... riktigt kaffe och sånt.. det är mysigt.
nu pratar fabian i sömnen. jag ska gå och ge han lite stryk och sedan krypa ned. det är också mysigt. nu har jag dessutom gnällt färdigt. TA TA
Kommentarer
Trackback