somebody come pick me up

ibland måste man bara kasta av sig masken och andas ut..... fullständigt.
det är så jävla påfrestande att varje dag ta stryk och lådsas att det är okej.
man tror sig har byggt upp ett pansarskal men det har ett bästföredatum och en spricka.
jag tror inte på ett liv efter detta.
och när allt detta är slut så är allt bara på lådas.
jag känner mig så meningslös bland alla andra som letar efter svar i varandras ansikte.
äckligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0