.

har pratat musik med papa och vi prata om leonard cohen.
jag har ju hört honom under min barndom men det var inte förän måns en marskväll över ett glas vin slängde på en av hans plattor på sin lp-spelare som hans musik verkligen krängde sig in i mina revben. som om den hela tiden har funnits där men inte fått andas.
den kvällen är bara ett minne jag aldrig kommer att förlora.

idag har nog varit en bra dag. även om det känns som det mesta jag gör nu går på rutin.
vakna, gå till jobbet, längta till trollhättan, komma hem, umgås med familj, promenera, läsa, skriva, se på sex & the city.... mellan detta några tupplurar och äta... och fruktansvärt mycket dagdrömmande.
ibland undrar jag varför jag har blogg. jag har ju haft det sedan jag var 14 - 15 och alltid fört dagbok.. alltid skrivit... när jag var ännu yngre brukade jag betrakta människor och personligheter och i min ensamhet brukade jag summera och analysera. varför vet jag inte. men en liten hemlighet jag har..... jag kan identifiera personer på tre sekunder och känner vittring på mils avstånd på de jag vill ta avstånd ifrån. sedan kan jag visst bli överraskad och har ett väldigt öppet sinne med väldigt lite fördomar. varför jag under hela min livstid har övat på detta konstiga intresse vet jag inte.. det blev dock inte medvetet för mig förän i senare ålder. det var bara något jag ville säga.... med en nypa salt också för den delen. ingen annan kan veta vad en person går för förän den har öppnat käften eller bevisat något.. jag är bara glad att så många är så snälla mot mig.. resten kan ha det! det bjuder jag på... för de omtänksama personer som finns (för det finns det även om vi alla inte vill se det) kompenserar för alla skitstövlar där ute.
känner mig random.
ska försöka sova.
känns som om min hjärna vill rinna ut ur näsan eller som om den har något att säga. huvudvärk. vilken spännade sak att uppleva. ska nog dricka vatten.