.

fann något jag skrev för fyra år sedan. lika kul som det är klokt.


"försöker peppa mig själv till precis allt. precis allt det ingen tror på.. allt annat känns så ödelagt med tid. jag är trött på att höra vad andra tycker att jag egentligen borde gjort. ja? och det är redan gjort? ska jag tänka på det nästa gång så kanske någon blir lite imponerad? får jag ett pris då? den enda som får säga vad jag egentligen borde gjort är pappa eftersom att han är den enda som inte dömer mig för ett enda misstag, menar allt han säger och vill mig inget annat än väl.
jag vill vara oberonde av allt förbannade tjat, jag vill inte höra hur fel jag kan göra för det vet jag och gör det bara för att jag tycker att all rättfärdig skit är bra för alla inom en jävla ruta, insnörad i en ond cirkel.
jag spräckte den bubblan för så längesen och det spelar ingen roll vilka olika ölsorter alla druckit innan mig så är jag redan långt borta. jag är trött på att lägga ut mig själv och låta andra slita av en liten bit. jag vet att jag vaknar imorgon och inte är den jag är idag. för jag är alltid olika. jag har ju nio liv.
vem,vad,vilka under den vägen skulle jag inte lyckas träffa som kan ersätta allt annat?
jag gör saker för jag vill och allt annat för att jag inte vill. jag gör och låter bli för att jag själv vill.
nej, man kan inte få allt här i världen men det finns för mycket för att snora in sig i en enskild sak.
alla vill se världen, alla vill ha ett lite bättre liv än alla andra, alla vill vara bäst, värst och ha något att visa upp, alla vill se alla band, alla vill vara bäst på musik, alla vill hitta någon att leva livet med resten ut.
men för vems skull?"