do the head-held-high-walk.

försöker se på film och ta det kallt men det är så mycket jag grubblar över.
har bläddrat igenom gamla dagböcker idag... bara för att se efter vad jag har gjort det senaste året, för ärligt talat.. så känns det bara som att jag har sovit en stund och vaknat upp igen.
under de senaste två åren har jag agerat en person jag egentligen inte är/var. det känns hyckligt att tala om det men det är sant.
även om jag någonstans i barnet inom mig trivdes oändligt i trygghet och en familjeruitnvardag så har människan i mig en själ som är för något annat.
jag vet att jag har kastat ur mig många planer och att jag har många livsprojekt. men livet är långt och jag är aldrig färdig.
sedan förstår jag att vi (för alla är vi människor) kan anse att det är ansvarslöst att leva livet fullt ut fram tills man är 30 + .. eller lever ostadigt. - vad man än vill kalla det så är det väl upp till var och en att finna sin egen lycka. right?
visdom kommer ifrån erfarenheter det kan man inte uppleva via en bok. man kan bli fruktansvärt påläst och man kan vara intelligent och formell men det är inte bara den kunskapen eller det livet jag söker.
ibland kan jag känna mig naiv när jag vräker ur mig planer som att plugga, resa, leva och uppleva.. och det känns ibland som att jag kan ge mig själv ett ansiktsuttryck om att det inte finns tillräckligt med tid. men det är självklart att tid finns och existerar. det är bara att välja vad man ska göra av den.
tog mig till stockholm... och just nu känns det som om hela den situationen var en free-ride-when-you-already-paid-grej. men jag har betalt och gott i godo för det och jag ångrar ingenting.
även om jag tillslut blev uttråkad och inte kände igen min egen spegelbild tillslut så hade jag otroligt roligt och lärde mig mycket om mig själv och många andra. det var en erfarenhets-upplevelse jag packat ned i min resväska föralltid.
och nu? är det första dagen för resten av mitt liv.
jag vill bara göra allt det jag vill göra. vem vill inte det? men jag visste och vet fortfarande att jag inte bara är en hopplös drömmare. jag är en hejdlös upptäckare.

what is this grief then?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0