.

känns som om jag har trillat ned i dramat på 13 års nivå bara för att få sista ordet.
skrattar åt mig själv lite, men livet är ju så här ibland och vi återhämtar oss och går vidare på ett par ögonblick.
och vi inser att trots bräckligheten så är vi överlevare. alla.
jag har aldrig ångrat något. om jag någon gång sagt det så är det för andras skull. en vit lögn som vi kallar det.
vad allting var, även om det inte var det jag ville, så gick jag ut från varje situation med rakare rygg.
för det är vad vi gör. vi fortsätter, även när vi känner oss som mest besegrade.
nu ska jag och skitsnacket gå och hänga oss!