.

mår lite illa när jag ser tillbaka på vissa inlägg i den här bloggen. the little past som jagar en. små vardagstexter där jag skrev om hur mycket jag trivdes och sånt. det var ju bara skitsnack, försökte väl bara intala mig själv att det var så jag ville leva. när jag ändå försett mig i en vardag som var piss och levde med en människa som var piss så ville väl lilla naiva optimisten i mig trösta sig själv.
det är ju inget att älta över nu. men mitt storhetsvansinne och överlevaren i mig blir ursinnig när jag blir medveten om att jag tillät mig själv ens.
jag agerade en person jag inte alls var. jag fick liksom inte tillräckligt med plats för att vara mig själv.
jag insåg väl inte hur jävligt det var förän mimmi kom upp till stockholm förra året i januari.
urrrs. sitter här och är ARG. haha, känns så typiskt mig. HEJ DÅ