.

det är mycket ensamt just nu. ligger begravd i sängen och bloggar via min iphone, här har vi beviset på rastlöshet. efter att ha legat i sängen i över ett dygn och ältat sina symptom efter sjukdom så sträcker sig desperationen hit. Har ätit lite barnmat med fruktsmak, funderar på om jag ska orka gå upp och spy. eller eftersom att jag redan blivit patetisk nog så kan jag lika gärna vomera här bland mina lakan. Tanken på att någonsin lämna sängen är vansinne. fan vad ensam jag är. när jag ändå ligger här och försöker få medlidande av cyberrymden så kan jag lika gärna sjunka så lågt och berätta att jag längtar hem till pappa. Snälla, trygga pappa som inte skulle släppa mig ur syne i det här skicket. ska väl ligga här i sängen för resten av mitt liv och fortsätta med min lipfest. ciao