.

Ligger i sängen för tredje dagen i rad och försöker förstå vad allt onödigt skitliv är till för. Skitliv = sjuk, deppig eller bara helt jävla apatisk av psykisk eller fysisk smärta. Har under dessa timmar under dessa tre dygn ganska seriöst velat ta mitt liv.... Men det slår mig ändå att jag är en obräcklig överlevare... Bara lite besegrad av magsjuka och andra psykiska men lindriga besvär. Under dessa tre dagar kan jag gott erkänna att jag gått i godo för allt ont jag orsakat här i världen... Även om det inte förändrar något men utan ältandet blir alla dessa känslor meningslösa och får inte utlopp. De senaste två månaderna har jag fan inte varit mig själv. Det känns inte okej... Och när ska jag komma till insikt? Jag är sämst på förhållanden. Jag beundrar erik så jävla mycket just nu. Jag känner nog ingen mer likgiltig människa än jag själv.. Det är inget jag vill skryta om.. Men jag älskar att stänga av och stänga ute alla möjliga känslor.. När jag tappat behärskningen över den förmågan blir jag seriöst sinnesförvirrad och destruktiv... Självklart är det bara jag som har nytta av denna kunskapen.. Men ibland tror jag att det kan förklara lite i förväg. Varför ligger jag här och skriver? När jag egentligen bara vill sova... När ska jag få sova igen? När ska jag få äta igen utan att spy upp allt? Satsar väl på en ätstörning och svara ringar runt ögonen.. Utstickande revben och hjulbenta stickor till ben.. Skönt att få känna av att man lever när man vill dö